Hur skulle det vara att förbli barn hela livet? Att slippa ta ansvar för en massa tråkiga saker. Att kunna leva här och nu och inte behöva tänka på att tömma diskmaskinen eller laga mat varenda kväll.

Låt oss se vad Niclas, en av skådespelarna i ”Peter Pan” svarade!

Vad hade varit det bästa med att aldrig bli vuxen? 

-Oj vilken fråga! Jag vill alltid vara ett barn! För när jag var ett barn fick jag sitta i sandlådan hur länge jag ville. Jag älskade att leka med min röda spade och hink och att leta efter snäckor. 

Kan du inte göra det som vuxen? 

-Nej det är inte samma sak längre. Inte samma känsla. När jag var barn och gick på särskolan så brukade jag gömma mig under båtarna för att leta efter snäckor ifred. Jag ville aldrig åka hem, utan bara leta efter snäckor. Om du såg föreställningen “Minnen ur rymden” som jag gjorde med Teaterakademin, så pratade jag om just de tankarna där. Nu är jag uppväxt och kan inte längre leta efter snäckor. Jag har jobbat på Moomsteatern i 25 år men i Peter Pan spelar jag lillebror och barn. Det är ett underverk att vi får spela den här föreställningen och Kajsa är otrolig och lär oss att vara barn och kräla på golvet. Barns värld är helt annorlunda och ”helsingborgarna” är fantastiska, vi är som en stor familj. Vi skulle ju egentligen spela föreställningen innan corona så det känns härligt att äntligen få göra den nu. 

Vad vore det sämsta med att förbli barn resten av livet? 

–Det vore helt annorlunda. Om jag sitter i sandlådan som vuxen blir jag retad. Andra tycker att det är konstigt att en vuxen man sitter i sandlådan. Som barn kunde jag bli retad men som tur är började jag jobba på Moomsteatern och där vände allt. Jag är mycket starkare nu och kan känna ett socialt ansvar för andra vuxna. Som barn tyckte jag att det var jobbigt att säga att jag har down syndrom, men nu känns det inte jobbigt längre, det är skönt.

Foto: Dennis Claesson & Emilia Ekman Larson

Intervju: Emilia Ekman Larson